ninarven

På ett halvt år hinner det hända mycket. Så senast när jag var aktiv trivdes jag inte särskilt bra med situationen och bloggen var mer ett plank för mig att kunna skriva av mig. 

Men i mars månad lossnade det och jag fick jobba (förutom på fritidsgården och hålla pass) med ensamkommande flyktingbarn som timvikare. Så hela mars var fullfart och när april kom fanns det inga timmar men eftersom jag varit så flitig och sökt ett hav av jobb ringde en skola till mig och var jätteintresserad av min utbildning. Sagt och gjort blev jag vikare som resurslärare på skolan från april till skolavslutningen. Så från att bara jobba 12 timmar i veckan till att jobba 52 timmar i veckan var tufft men jag visste hela tiden att det skulle ge utdelning om jag bara jobbade hårt ett tag. Sommaren kom och jag hade ordnat sommarjobb på boendet med ensamkommande flyktingbarn som jag trivdes bra på och ville så gärna få lära mig mer om detta. Sommarjobbet var på heltid men blev hela tiden mer än heltid så även hela sommaren jobbade jag 50-60 timmar i veckan. När hösten kom hade jag sån flyt att en ordinare personal slutade och jag fick förfrågan att stanna kvar och ta över denna tjänsten! Superglad såklart och ett JA TACK kom från mig. 

 

Så nu jobbar jag kvar där och lär mig nya saker varje dag, så otroligt utvecklande med tufft jobb. Det som är skönt nu är att jag arbetar endast heltid och min energi är tillbaka igen. Tränar flera gånger i veckan och njuter av att vara ledig när jag är ledig. Så därför när jag fick jobberbjudandet sa jag upp mig på fritidsgården för att hitta tillbaka till mig själv och endast jobba heltid utan några andra måsten. Jag saknar att hålla i passen men samtidigt är jag är glad att jag lyssnar till mitt inre, till mig själv och min kropp! Just nu behöver jag bara vara.

 

Nu hinner jag med allt det där vardagliga som att baka, pyssla, träna, träffa vänner, besöka ställen och det bästa av allt när man har ett fast schema är att jag kan planera saker längre än en vecka framåt!

 

Men en stor mängd envishet och tålamod kommer man ganska långt på ett halvår. 

 

Tack för mig!